Pippitröja

Det blev en Pippitröja till min äldsta dotter i julklapp, hon har länge önskat sig än och så råkade jag få en massa lämpligt garn bara sådär. Bara att sätta igång alltså. Det tog en evighet men till sist blev jag klar i alla fall.

Annonser

Tunika till mig

singoallatunikaMer till mig! Den här tunikan började med ett mönster från Allt om Handarbete. När jag var klar med tunikan fanns det kanske inte så många likheter kvar. Längden är ändrad, ringningens form likaså. Sprundet är borta och i ringningen sitter min favorit – spetsresåren. Samma sak i ärmsluten.

Tyget är ett lakan som jag köpte på Lions loppis för några veckor sen.

Jag är jättenöjd med den här tunikan! Det lär bli fler sydda. Modellen är skön och klädsam och enkel att sy dessutom.

En draperad top till mig själv

 

Ibland får jag tummen ur och syr något åt mig själv också. Det är dock mycket krångligare och dessutom dyrare och tristare än att sy barnkläder, om ni frågar mig..

Men det här var jag bara tvungen att testa. En genialiskt enkel beskrivning på hur man syr en draperad top. Ja, det såg ju enkelt ut vid första anblicken, men liiite knepigt blev det att få till det. När jag väl börjat och samtidigt läste instruktionerna riktigt noggrant så gick det jättebra! Jag använde mig dock av ett nytt tyg, köpt som stuvbit på Ohlsons tyger. Vet inte riktigt om jag kommer överens med det stormönstrade, det var i alla fall kul att testa att göra en sån här top utan att det kostade så mycket.

Det funkar lika bra att vända draperingen framåt som bakåt. Idag kändes det som om bakåt var snyggast så det fick bli så.

Nu funderar jag på att sy en klänning med drapering bak. Enkel svart lite silkig trikå, det tror jag skulle bli snyggt.

En tunika åt mig själv

Lilla N har så mycket kläder, så jag tyckte det var dags att sy något åt mig själv nu. Jag har nämligen alltid tomt i min garderob, jag har aaaaldrig några kläder ;-).

Material: En gammal duk som jag minns att min mamma använde på åttiotalet. Rosa linne. Inte så snyggt på bordet men gör sig bra i en klänning tycker jag. Linnet är mjukt och skönt och svalt. Vitt sick-sackband i nederkanten, inspirerad av Mustafa/Kokos Flanell.

Mönster: Kreative Kvinnor 6/2008. Kommenterade någon (vems?) blogg häromdagen där jag höll med om att tidningen blivit tråkig. Det har den verkligen, men detta mönster föll mig på läppen! Det var dock alldeles för tajt för min svulstiga kropp så jag ändrade det lite, vilket blev rätt bra, men tunikan blev något för stor i ärmhålet. Om jag syr ytterligare en tunika måste jag ändra lite till.

Bra: Snabbt kul och mycket billigt projekt :-). Tycker tunikan blev fin fast den klär mig inte riktigt. Kul att jag äntligen lärde mig sy på sick-sackband. Det har jag funderat länge över hur man gör.

Inte så himla bra: Det borde vara en dragkedja någonstans på den här tunikan. Den går över huvudet men mer är det inte. Ringningen klär mig inte riktigt heller så jag ska nog testa att göra den v-ringad om det blir en till.

Working girl?

Nej, detta är ingen mindre än smuggling girl anno 1988. Jag och min kompis S var i London och skulle köpa hem div. sprit. Eftersom ingen av oss fyllt 20 och hon alltid blev haffad i tullen och fick visa upp sin väska så föll lotten på mig. Jag gjorde då mitt yttersta för att se städad ut. Jag tror jag lyckades ganska bra faktiskt, frånsett att strumpbyxorna var svarta med vita eiffeltorn på. Dräkten hade jag sytt till studenten, den var av benvitt, fiskbensmönstrat linne. Stora axelvaddar naturligtvis. Kort kjol.

Tunika till mig själv

Mönster: Från Ottobre 2/2008. Pin tuck-tunika heter modellen. Ganska normal i storleken, jag sydde min vanliga storlek.

Tyg: Från Olssons Tyger, 79 kr metern.

Nöjd med: Att jag satte mig ner och sydde något till mig själv :-).

Mindre nöjd med: Urringningen blev alldeles för djup och vid. Över axlarna är den också lite stor, ska modifiera det till nästa gång om det blir nån. Vecken gör att tyget knölar sig lite nedanför på min kropp i alla fall.