En tunika åt mig själv

Lilla N har så mycket kläder, så jag tyckte det var dags att sy något åt mig själv nu. Jag har nämligen alltid tomt i min garderob, jag har aaaaldrig några kläder .

Material: En gammal duk som jag minns att min mamma använde på åttiotalet. Rosa linne. Inte så snyggt på bordet men gör sig bra i en klänning tycker jag. Linnet är mjukt och skönt och svalt. Vitt sick-sackband i nederkanten, inspirerad av Mustafa/Kokos Flanell.

Mönster: Kreative Kvinnor 6/2008. Kommenterade någon (vems?) blogg häromdagen där jag höll med om att tidningen blivit tråkig. Det har den verkligen, men detta mönster föll mig på läppen! Det var dock alldeles för tajt för min svulstiga kropp så jag ändrade det lite, vilket blev rätt bra, men tunikan blev något för stor i ärmhålet. Om jag syr ytterligare en tunika måste jag ändra lite till.

Bra: Snabbt kul och mycket billigt projekt . Tycker tunikan blev fin fast den klär mig inte riktigt. Kul att jag äntligen lärde mig sy på sick-sackband. Det har jag funderat länge över hur man gör.

Inte så himla bra: Det borde vara en dragkedja någonstans på den här tunikan. Den går över huvudet men mer är det inte. Ringningen klär mig inte riktigt heller så jag ska nog testa att göra den v-ringad om det blir en till.